2011
2011 har givit och tagit.
Givit utveckling, sorg, lycka, nya tankesätt, ensamhet, ny lägenhet, nya upplevelser, nya vänner, nya bekantskaper, nya synsätt, nya platser, bröllop, större familj, Loke, mer utbildning, mer framtidsplaner, mer önskemål och drömmar.
2011 var också året då jag hittade mitt sätt att se på livet.
Allt man förlorar, förlorar man för att göra plats för något bättre, något mer passande. Allt man vinner är sådant man förtjänar. Allt man upplever är sådant man lär av. Allt man utsätts för är antingen; - sådant någon tror att du klarar av, vilket du gör, eller - sådant någon tror att du inte klarar av - överbevisa dem.
Lycka kommer sällan gratis, du måste tro på den.
Vill man vara lycklig så kan man man vara lycklig!
2011 har praktiskt inneburit;
Jobbat på Manpower.
Gjort slut med Aleksander, midsommar.
Grandis brutit griffelbenet, oktober.
Flyttat till Trandared, dec.
Varit på peace & love, i sunne, (frykdalsdansen) och kräftskiva med fina Emma.
Jul med familjen Mörtl/Sollie.
Midsommar i J&T's stuga i Od med pappa, Ingrid och Bo.
Wictor bott hos mig hela dec och framöver p.g.a. Jobb på ENS.
Nya vänner, via jobbet, fina sådana.
Ansvar och utveckling, dels via ledarskap, jobbet.
Såhär på fyllan, skrivandes på telefonen, var det allt jag orkade komma på/ skriva.
Jag hoppas, vet och tror att 2012 kommer att bli, om möjligt, ännu bättre. Jag älskar mitt liv, hur knas det än är. Jag älskar alla nära och kära som gör som gör det till vad det är.
2012, nu kör vi!!
Rock on baby!
Utveckling?
Hjärtat tänker inte praktiskt.
gränser och konsekvenser.
Gång på gång sårar vi de vi älskar, trots vetskapen om att vårat beteende kan få oss att förlora dem. För oss kan beteendet egentligen kvitta, för de utsatta, älskade, gäller det nära på liv eller död.
Såhär från sidan är det inga konstigheter, det är bara att sluta upp med det oönskade beteendet MEN de gör vi inte.
Vid konfrontation från den utsatta är det lätt att säga att man skall sluta upp, man får ju inte göra så. Men är det verkligen det som skalla behövas, att man skall behöva förbjuda en människa från ett beteende för att de skall sluta? Borde inte vetskapen om att någon såras vara tillräcklig för att ta tag i sig själv och anstränga sig för att behärska situationen?
De säger att kärleken vinner över allt. Det kanske den gör. Men hur stark kärleken än är så finns det alltid en gräns där smärtan av att gång på gång bli sårad gör att vi väljer bort den. Vi är bara människor, innerst inne djur, och våra psyken klarar inte att gång på gång bli krossade, hur starka våra animaliska instinkter att hitta partner än må vara. Till slut väljer vi att gå våran väg.
Vi vet vad simpla saker i livet får för konsekvenser. Vi vet att glassen smälter om vi inte ställer in den i frysen. Vi vet att fönstret kan gå sönder om vi kastar en sten på det. Vi vet vad konsekvenserna blir så vi gör vad som förväntas av oss.
I förhållandet till människor är vi sämre på att se konsekvenser, vi blundar för det.
Vi vet att vänninan blir sårad när vi gång på gång kommer sent till våra bokade möten. Vi vet mycket väl att vår partner blir djupt sårad av vårt otrogna beteende.
Ändå anstränger vi oss inte tillräckligt mycket för att gå hemifrån lite tidigare eller låta bli att skicka iväg det där mailet. Det hade inte gjort någon skillnad i våran vardag men för de vi bryr oss om gör det stor skillnad, ändå blundar vi för konsekvenserna.
Vi fortsätter tänja på gränserna tills förhållandet en dag spricker.
Då är det för sent. Konsekvenserna är här och vi har vunnit absolut ingenting.
Vad var det bra för? Varför gör vi som vi gör, gång på gång?
Vad är vi ute efter och varför blundar vi?
tro och lycka.
Men det är jag inte.
Jag ser det goda i livet. Jag har vuxit som människa och jag har hittat en mening.
Jag har bestämt mig för att jag vill leva mitt liv som lycklig. Jag har bestämt mig för att uppskatta varje dag, hur den än må se ut.
Jag har inte allt, jag har nästan ingenting. Däremot har jag en tro på att jag kommer få allt som jag vill ha. Och om jag inte får det jag vill ha så finns det en anledning till det, troligtvis för att jag har önskat mig någonting som inte skulle gjort mig lycklig.
Some of God's greatest gifts are unanswered gifts.
Jag tror att det finns en anledning till allt som händer och inte händer. Allt har en mening, antingen lär man sig något eller upplever något man kommer ha nytta av längre fram. Man lär känna sig själv. Vissa delar av livet är bara transportsträckor fram till något annat som kommer hända.
Man kanske inte träffar drömmannen eller drömkvinnan just nu för att han eller hon är på fel plats, i verkligheten eller i livet. Med tid och tålamod kommer era vägar att mötas precis i rätt sekund, stressar man det så kan någon av er vara i fel fas och något som kunde matchat perfekt blir bara fel.
Man måste kunna acceptera det faktum att man inte får allt man vill ha i samma sekund som man önskar det. Och sanningen att säga så vill mman nog ändå inte ha det. Vad vore livet om man inte hade något att längta efter och kämpa för?
Man måste bara hitta den mentala styrkan att vara lycklig, att VILJA var lycklig. Det är inte så svårt, om man bara tror att det går, om man VILL tro att det går.
Se motgångarna som utmaningar och ta lärdom av vad livet kastar framför dina fötter. Njut av det du har och tro på att du kommer få det du vill ha och förtjänar.
Ingen har blivit lycklig av att tycka synd om sig själv.
Whatever makes you happy.
Jag kastas runt, mitt inre får ingen ro, jag hittar inte rätt väg.
Jag vill bara att han skall vara lycklig, det är sådant man vill om de man älskar. Jag vill, vill, vill.
Samtidigt surrar något runt mig, inom mig, en liten självisk djävul.
En djävul som vill ha allt själv, som sätter sin egen lycka före andras.
Hur mycker jag än viftar och försöker borsta bort, hur fort eller smidigt jag än springer, så är den kvar.
Som fastetsad vid mitt inre, trots att jag inte vill erkänna den som en del av mig själv.
Den säger till mig att jag borde tänka på mig själv. Den säger samma sak som många runt omkring mig säger, att jag borde tänka på mig själv och inte acceptera omständigheterna.
Visst är jag ledsen för hur allt är. Jag är ledsen, arg och besviken över hur jag misslyckades med något jag så gärna ville lyckas med. Något mitt lata jag trodde skulle sköta sig självt. Jag ville göra honom lycklig, vara någon han kunde luta sig mot, skratta med, gråta hos, glädjas med och upptäcka världen och livet tillsammans med.
Jag misslyckades.
Det grämer mig att jag var så dum och och inte kämpade, jag ansträngde mig inte, åtminstone inte tillräckligt.
Det grämer mig att mina försök inte ens godtogs den sista månaden.
Det grämer mig att det surrande fanskapet har fått mig att ta och ta och ta.. utan att ge. Hur fan har jag kunnat tillåta något sådant? Hur kunde jag sjunka så lågt? Jag har totalt gått ifrån mina värderingar och intalat mig själv att jag är en person och sedan betett mig helt annorlunda. Inte en timma, inte en dag, inte ett år utan en hel jävla evighet. Hur kunde jag?
Det grämer mig att jag misslyckats i att vara den vill vara och den jag egentligen är.
Det grämer mig att jag klagar på mig själv.
Jag har förhoppningsvis lärt mig en ordentlig läxa. Jag hoppas iallafall att jag lärt någonting, smärtan är för stor för att inget gott skall komma ur den.
Jag vill att han skall vara lycklig och trots att jag fått en ordentlig chans att göra något åt det så lyckades jag inte. Nu får jag stå mitt kast. Nu är det hennes tur, hennes tur att göra honom lycklig.
Det bränner att se hur lätt hon lyckas.
Den här gången kommer jag kämpa emot den där surrande djävulen. Jag vill att han skall vara lycklig, jag kämpade inte sist med att ordna det själv så nu får jag istället kämpa för att kunna låta honom gå, gå och vara lycklig.
If we never make it back to how far we've come along this way
We search around for solid ground that will help to carry us away
If the memories I left throw the light that helps to guide you through
We trickle down to our goodbyes but a part of me will stay with you
What we've spoken over time
Never broken or compromised
Dream on together
Leaning against each other
However it happens I hope it's
Whatever makes you happy
Själahjälpen Maggio.
Så full, så full av förväntan, förtvivlan, oro, glädje, sorg, avund, självömkan, känslor, tankar, funderingar..
men ändå så tom.
Maggio har varit mitt stöd idag men jag vet inte vilken låt som bäst beskriver mina känslor och min tomhet. Jag kan inte bestämma mig för vilket ben jag står på, står jag på båda? Jag svävar då fan inte iallafall, det är jag säker på.
Jag kanske står på alla fyra, eller rent av ligger ner?
Lätt att sparka på men också stor stödyta mot backen.
Lätt att såra men fortfarande stabil på marken.
Jag kanske ramlade hit ner, jag kanske la mig trotsigt som ett litet barn för att spraka och skrika tills jag får som jag vill?
Jag kanske blev knuffad, jag kanske för en sekund gav upp?
Ändå känner jag så stor övertygelse om hur utgången kommer bli, jag är så säker, men hur skall jag tackla den? och när?
Jag vet hur allt kommer bli, men vad gör jag så länge?
Först borde jag rensa skallen men allt känns som fastetsat, samtidigt som jag inte kan ta på det eftersom det svävar runt.
Jag letar en annan ände att börja dra i.
Jag kan inte ens välja vilka textrader jag känner för idag, alla passar in någonstans och jag vet inte ens var jag själv står, eller vad jag tycker.
Satan i gatan.
För att Jocke kan bättre.
Älskling, sommaren kommer långsamt
Tänk om du kunde se
lilla Sverige ändrar form
Husen & gatorna är tomma
Semestertid är landet i undantagstillstånd
En motorväg, skär genom centrum
över torgen och betongen
i en plötslig hagelstorm
Man glömmer att nätterna är korta
och sömnen den bedrar mig
med min hjärtesorg
Men älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
i en sällsynt lycklig dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar i mina rum
Älskling, jag vet att du är vaken
Signalen når din del, av världen
men får inget svar
I värmen står luften dödligt stilla
Tänk om du kunde se
hur processen tappar fart
Älskling, i natt kom du tillbaka
och allting var förlåtet
I en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum
Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant
Älskling i natt kom du tillbaka
och allt fick sin förklaring
i en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
ser jag skuggan av hoppet försvinna från mitt rum
Skuggan av hoppet försvinner från mitt rum
.
That things would happen but not to me
All things are gonna happen naturally
Oh, taking your advice and I'm looking on the bright side
And balancing the whole thing
Oh, but at often times those words get tangled up in lines
And the bright light turns to night
Oh, until the dawn it brings
Another day to sing about the magic that was you and me
Cause you and I both loved
What you and I spoke of
and others just read of
Others only read of the love
Oh, the love that I love
Yeah
Love-ah-love
See, I'm all about them words
Over numbers, unencumbered numbered words
Hundreds of pages, pages, pages for words
More words than I had ever heard
And I feel so alive
Cause you and I both loved
What you and I spoke of
And others just read of
And if you could see me now
Oh love, love, you and I, you and I
Not so little, you and I anymore
Mmm hmm
And with this silence brings a moral story
More importantly evolving
Is the glory of a boy
Cause you and I both loved
What you and I spoke of
And others just read of
And if you could see me now
Well then im almost finally out of, finally ou-ou-out of
Finally de de de de de de de, well I'm almost finally, finally
Well, I am free, oh I'm free
And it's okay
If you had to go away
Oh, just remember the telephones
Well, they're working in both ways
But if I never, ever hear them ring
If nothing else
I'll think the bells inside have finally found you someone else
And that's okay
Cause I'll remember everything you say
Cause you and I both loved
What you and I spoke of
And others just read of
And if you could see me now
Well, then I'm almost finally out of
I'm finally out of
Finally de de de de de de
Well I'm almost finally
Finally out of words
den goda & den själviska.
Varit död I minuter, hela själen var bruten.
Blivit jagad av snuten, varit vilsen på djupet.
Jag har famlat I'mörker, men I dig såg jag ljuset.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben I lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.
Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Blivit lämnad I staden, medan du gick och blunda.
Fick en känga mot magen, tills jag smakade gatan.
Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen.
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på laget.
För jag tänkte på jag-et, och jag såg alla tecken.
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.
Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Tusen gånger om.
Ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor.
Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du I mitt hjärta.
Ta mitt skimmer, för jag brinner.
Du är blott en blek lanterna, jag har gjort det här så länge.
Jag kan lika väl fortsätta.
Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.Vilken fullträff!
goda, själviska & vilsna.
I min värld finns tre sorters människor, eller, ja, två huvudgrupper och en tillfällig sort.
Den första gruppen är de goda människorna. Det är de som bryr sig om andra, de som sättar andra före sig själv. De som delar med sig, även av de sista smulorna.
Den andra gruppen är de själviska. De som alltid sätter sig själv och de sina i första rummet. De som i smyg har reservplaner på hur de skall få mer än sina vänner och medmänniskor. De som roffar åt sig innan alla ens fått veta att det är utdelning. De som ligger proppmätta medans andra svälter.
Sen finns det de som inte går att placera, de som inte hör hemma någonstans. Jag brukar för mig själv kalla dem "de vilsa".
De vilsna är de som antingen inte går att placera, eller också hör till en grupp men har frångått sina principer.
Det finns själviska människor som ibland, vissa få gånger, faktiskt delar med sig, eller tillfälligt bryr sig om någon annan. De KAN vara på väg åt rätt håll men troligtvis gör de det bara för att kunna upprättahålla en god mask och få andra människor att tro att de tillhör de goda.
Det finns naturligtvis också goda som vandrar ut i det okända och tidvis tillhör de vilsna. Många behöver testa att tänka på sig själva. Det som skiljer de vilsna goda och de själviska är samvetet. En god som begår själviska handlingar får förr eller senare dåligt samvete. En självisk får det inte.
Ibland föds och uppfostras man in i en grupp, ibland väljer man. Ofta tar det väldigt lång tid att komma på vem man är och var man tillhör. Man kan vandra vilsen i många år utan att veta vad som är rätt och fel.
Det är alltid ett aktivt val man gör, att stanna och/eller att försöka bli en bättre människa.
Att säga till sig själv att 'det är rätt åt honom/henne/den/det/dem, de hade gjort/tänkt likadant som mig' är INTE förmildrande omständigheter. Det är bara något du säger till dig själv för att rättfärdiga ditt beteende.
För en gångs skull skall jag inte avsluta med en passande låttext utan något så djupt som ett bibelcitat:
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Matt. 7:12 Kristendomen
Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv.
Dadistanidinik 94:5 Zoroastrianismen
förändring och balans.
Du måste stå på dig mera. Du måste ta tag i saker själv, sluta tro att människor är så goda. Det är de inte.
Många människor tänker på sig själva(lite för mycket) och skulle göra nästan vad som helst för att saker och ting skall falla dem till fördel.
Det är då du hamnar bakom. Du måste träda fram, högre, tydligare, självsäkrare.
Du måste sluta låta människor utnyttja dig, din godhet och din osäkerhet.
Bara för att människor tror sig kunna, veta och vara bättre än dig så betyder det inte att de är det. Sluta huka dig. Du vet att du kan, och om du inte vet det så är det dags att du inser det nu!
Du kan inte gå och sätta dig i ett hörn bara för att människor trycker ner dig. Klättra upp på en pall nästa gång istället, för helvete!
Man kan vara den snälla som utnyttjas, man kan utnyttja den snälla eller så kan man balansera på den tunna tråden.
Om du balanserar på tråden, håll inte balansen genom att trycka ner någon annan.
Och när du balanserar, se upp så att du inte faller, och om du faller, res dig upp igen.
Stå stark, du tjänar inget på att bli trampad på..
vänner & mörker.
Det finns bara en person som du alltid har nära dig, det är dig själv. Du kan svika dig själv eller visa dig vara någon du inte trodde eller göra saker du inte trodde du skulle. Trots det har du alltid dig själv nära, du kan inte fly från dig själv. Du måste lära dig leva med dig själv, antingen i förändrad form eller som du är.
Vänner, däremot, är en annan sak. Du kan glida isär, bli bortknuffad eller ignorerad. Det finns aldrig några garantier för vänskap. Hur bra och stark eran vänskap än är så kan den alltid gå sönder.
Ibland går den att laga, trots tusen bitar, ibland går den inte att laga trots att den bara gått i två, tre delar. Kanske för att smulor från sprickorna ramlat på golvet och blivit förgångna.
Ibland tar din så kallade vän på sig en mask, en mask som säger att han eller hon vill att allt skall bli som innan, trots att han eller hon bara vill att allt skall vara över och att han eller hon skall gå med ryggen fri. Han eller hon vill inte ha med dig att göra men vill inte heller vara den som lämnade någon han/hon kallade för vän. Istället iscensätter han/hon erat uppbrott, gör sig själv till martyr och lägger skulden på dig.
Ibland gör du så mot dina vänner. Ibland gör du så med flit, ibland kanske du inte tänker på det.
Vissa vänner glider man bara ifrån, man hörs inte av. Du hör inte av dig, din vän hör inte av sig. Man bara glider.
Vissa så kallade vänner klarar inte av denna formen av vänskap utan kräver full uppmkärksamhet hela tiden. Vissa vänner glider med dig. Vissa vänner håller den kontakten du tappat och inte kan ha kontroll över. Ibland är det du som håller kontakten åt både dig och din vän. Ibland glider man.
Det finns vänner som man kan glida med, man kan glida och glida, inte höras, inte ses, inte finnas.
Det är de som är vänner, de du kan glida både med och från. De du kan vara tusen mil och flera månader eller år ifrån dig. Ändå finns de alltid där, bara ett telefonsamtal bort.'
Så lång tid och så långt ifrån varandra, men när ni väl hörs av är allt som innan. DET är en vän.
men mörkret faller bittert igen
så han skrattar med ljuset
du gråter i tystnad igen
med alla häxor i huset
och han ringer och säger det mörker du ser
gör att stjärnorna märks lite mer
så han sjunger sina sånger igen
och du ler åt hans iver
och när du säger det ljusnar min vän
så sitter han redan och skriver
ljuset blir större när natten tar form
och värmen blir mer värd i storm
men mörkret faller bittert igen
så han skrattar med ljuset
du gråter i tystnad igen
med alla häxor i huset
och han ringer och säger det mörker du ser
gör att stjärnorna märks lite mer
så han sjunger sina sånger igen
och du ler åt hans iver
och när du säger det ljusnar min vän
så sitter han redan och skriver
ljuset blir större när natten tar form
och värmen blir mer värd i storm
högt huvud och rak rygg.
kaos och tolkningar.
Jag vill så gärna skriva, har så mycket i mitt huvud.
Det är så mycket som bara snurrar, runt, runt, runt.
Det snurrar fort, alldeles för fort, jag kan inte fånga ett enda ord.
Inga av mina tankar eller känslor kommer ut via mitt tangentbord.
Jag är tom, fast ändå så full.
det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns
jag får liksom ingen ordning på mitt liv
det kan vara så förfärligt
det kan vara så bra
om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
det kanske var pundigt
det kanske var bra
pause & pussel
Jag har hamnat i nån form av döläge, vila, pause.
vet inte var jag står, var jag varit eller vart jag är på väg.
vet inte vad jag skall göra med mitt liv, när, var eller hur.
Jag står i den största och längsta korridor jag sett, så många dörrar att välja på. Dessutom finns det gott om plats här i korridoren för att kunna stanna här.
Om jag stannar, kan jag fastna här? om jag inte väljer dörr nu, kan de låsas då?
Kan man öppna lite dörrar och sätta fötterna i dörröppningarna tills man har bestämt sig?
Jag tyckte ändå att jag hade lagt bågra bitar på plats, ända tills jag vände mig om och insåg att jag bara börjat i ena hörnet. så mycket kvar att fylla och pussla ihop.
Jag håller några av bitarna i ena handen, bitar som jag vet att jag vill lägga men inte när eller hur. Bitar som jag kanske inte passar in just nu men som jag gång på gång vrider och vänder på för att förr eller senare få in i mitt livs pussel.
Just nu är det bara funderingar och övervägningar av möjligheter som gäller.
Jag behöver en plan, ett manus.
Det är dags att ta reda på vilket håll jag skall gå när jag rycker på play igen.
Jag måste hitta min väg, nej, jag ska hitta min väg.
