pause & pussel
Jag har hamnat i nån form av döläge, vila, pause.
vet inte var jag står, var jag varit eller vart jag är på väg.
vet inte vad jag skall göra med mitt liv, när, var eller hur.
Jag står i den största och längsta korridor jag sett, så många dörrar att välja på. Dessutom finns det gott om plats här i korridoren för att kunna stanna här.
Om jag stannar, kan jag fastna här? om jag inte väljer dörr nu, kan de låsas då?
Kan man öppna lite dörrar och sätta fötterna i dörröppningarna tills man har bestämt sig?
Jag tyckte ändå att jag hade lagt bågra bitar på plats, ända tills jag vände mig om och insåg att jag bara börjat i ena hörnet. så mycket kvar att fylla och pussla ihop.
Jag håller några av bitarna i ena handen, bitar som jag vet att jag vill lägga men inte när eller hur. Bitar som jag kanske inte passar in just nu men som jag gång på gång vrider och vänder på för att förr eller senare få in i mitt livs pussel.
Just nu är det bara funderingar och övervägningar av möjligheter som gäller.
Jag behöver en plan, ett manus.
Det är dags att ta reda på vilket håll jag skall gå när jag rycker på play igen.
Jag måste hitta min väg, nej, jag ska hitta min väg.
