Whatever makes you happy.
Jag kastas runt, mitt inre får ingen ro, jag hittar inte rätt väg.
Jag vill bara att han skall vara lycklig, det är sådant man vill om de man älskar. Jag vill, vill, vill.
Samtidigt surrar något runt mig, inom mig, en liten självisk djävul.
En djävul som vill ha allt själv, som sätter sin egen lycka före andras.
Hur mycker jag än viftar och försöker borsta bort, hur fort eller smidigt jag än springer, så är den kvar.
Som fastetsad vid mitt inre, trots att jag inte vill erkänna den som en del av mig själv.
Den säger till mig att jag borde tänka på mig själv. Den säger samma sak som många runt omkring mig säger, att jag borde tänka på mig själv och inte acceptera omständigheterna.
Visst är jag ledsen för hur allt är. Jag är ledsen, arg och besviken över hur jag misslyckades med något jag så gärna ville lyckas med. Något mitt lata jag trodde skulle sköta sig självt. Jag ville göra honom lycklig, vara någon han kunde luta sig mot, skratta med, gråta hos, glädjas med och upptäcka världen och livet tillsammans med.
Jag misslyckades.
Det grämer mig att jag var så dum och och inte kämpade, jag ansträngde mig inte, åtminstone inte tillräckligt.
Det grämer mig att mina försök inte ens godtogs den sista månaden.
Det grämer mig att det surrande fanskapet har fått mig att ta och ta och ta.. utan att ge. Hur fan har jag kunnat tillåta något sådant? Hur kunde jag sjunka så lågt? Jag har totalt gått ifrån mina värderingar och intalat mig själv att jag är en person och sedan betett mig helt annorlunda. Inte en timma, inte en dag, inte ett år utan en hel jävla evighet. Hur kunde jag?
Det grämer mig att jag misslyckats i att vara den vill vara och den jag egentligen är.
Det grämer mig att jag klagar på mig själv.
Jag har förhoppningsvis lärt mig en ordentlig läxa. Jag hoppas iallafall att jag lärt någonting, smärtan är för stor för att inget gott skall komma ur den.
Jag vill att han skall vara lycklig och trots att jag fått en ordentlig chans att göra något åt det så lyckades jag inte. Nu får jag stå mitt kast. Nu är det hennes tur, hennes tur att göra honom lycklig.
Det bränner att se hur lätt hon lyckas.
Den här gången kommer jag kämpa emot den där surrande djävulen. Jag vill att han skall vara lycklig, jag kämpade inte sist med att ordna det själv så nu får jag istället kämpa för att kunna låta honom gå, gå och vara lycklig.
If we never make it back to how far we've come along this way
We search around for solid ground that will help to carry us away
If the memories I left throw the light that helps to guide you through
We trickle down to our goodbyes but a part of me will stay with you
What we've spoken over time
Never broken or compromised
Dream on together
Leaning against each other
However it happens I hope it's
Whatever makes you happy