världen genom mina ögon.

Det känns om att jag inte ens behöver skriva vilket ord som beskriver helgen, nämnligen samma som vanligt, helt SJUK!!

Helgen har sett ut ungefär enligt följande;

Förfest,

Fredagspub,

Krogen,

Efterfest,

Förfest,

Krogen,

Efterfest,

Måndag...

Vad kan jag säga mer än att livet är en stor fest, jag älskar det. Och trots att det, på min beskrivning kan se ut som om jag är Borås största alkis som inte har något annat liv än spriten, så kan jag meddela att så är inte fallet. En hel del annat har, tro det eller ej, också hunnits med. Å de, de va sjukt mysigt, alltihopa. En underbar helg helt enkelt.

Är så jävla trött på den här jävla bal/studenthysterin som pågår.. Vill bara gå och gömma mig..
Wake me up when september ends
Vad faaan hände med 'ta dagen som den kommer'..

Blickar framåt mot en helg i Eskilstuna, skall faktiskt bli skönt att komma bort lite.
Orka jobba gratis..


Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig,
förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än
känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt
vi nånsin kunde nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
- - -
Vad var det som gick snett,
vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar,
vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar,
för att vara nånting mer än bra att ha
- - -
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej,
än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle vara vackert,
stort och varmt,
men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora,
vara den som fick ett tack
Var den som inte stack
när tankar blev för stora,
och sprack
- - -
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig,
hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna,
det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
- - -
Som en skymt i varandras blickar,
innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss