Me, myself and I.
Jag skall hitta mig själv, jag tror att jag är på väg. Dessa tankarna fyller mig hela dagarna, en dag hoppas jag komma fram till något, och jag tror faktiskt att den dagen är på väg.
När jag och Aleksander gick skilda vägar lovade jag mig själv att jag, innan jag gick vidare med något nytt, skulle hitta mig själv och förgöra de sidor i mig själv som jag inte är stolt över. Jag vet att jag har kommit igång men orken har gjort att allt blivit som inpackat i is.
När aktiviteten var som längst ner på denna stege hände något stort. Jag träffade en person som inspirerade mig att fortsätta min kamp. En person som berättade för mig det som jag själv lyckats förtränga. Han berättade för mig om de brister som jag visste att jag hade, men som jag för mig själv ljugit om och sopat under mattan.
Den här människan var som ett slags ideal för mig, jag försöker absolut inte påstå att han var den perfekta människan, men om jag skulle känna och vara så säker på mig själv som han är, då skulle jag vara nöjd.
Då skulle jag var nöjd.
Med det påstår jag inte heller att jag skulle vilja vara som honom. Jag vill vara en egen individ, jag vill ha mina egna tankar, egenskaper och idéer. Det jag avgudar med honom är helt enkelt hans sätt att se sig själv, hans sätt att leva med och utnyttja sig själv och sina goda sidor.
Det är det jag vill uppnå med mig själv. Åtminstone
Det första jag vill ändra är ärligheten. Jag kan inte säga att jag brukar ljuga rakt ut men på något sätt känns det ändå som om jag inte är helt ärlig ändå, kanske att jag förvrider sanningen ibland eller går med på saker som jag egentligen inte vill eller orkar bara för att någon annan vill. Tro nu inte att jag vill sluta helt att göra saker för andra bara för det. Man måste ändå väga upp allt det där jobbiga med resultatet. Så länge resultatet ger mer glädje, energi och nytta än vad ansträngningen tog så väger det ändå upp och det är värt besväret. Man måste ju tänka så ibland, om det till exempel är skitjobbigt att städa så ger ett rent hem oftast mer energi än vad det tog att städa upp skiten. Det var visserligen ett väldigt ytligt exempel men samma princip gäller ju när det gäller psykiska och sociala saker, som relationer med nära och kära, eller att ta tag i konflikter och andra jobbiga problem.
Det är dåd som det här
som förföljer oss var vi än går
och vi flyr i skydd av vårt privata moln
Vi ska stjäla en skatt
Den som döljer sig vid regnbågens slut
Ett perfekt substitut
Jag är på väg..
När jag och Aleksander gick skilda vägar lovade jag mig själv att jag, innan jag gick vidare med något nytt, skulle hitta mig själv och förgöra de sidor i mig själv som jag inte är stolt över. Jag vet att jag har kommit igång men orken har gjort att allt blivit som inpackat i is.
När aktiviteten var som längst ner på denna stege hände något stort. Jag träffade en person som inspirerade mig att fortsätta min kamp. En person som berättade för mig det som jag själv lyckats förtränga. Han berättade för mig om de brister som jag visste att jag hade, men som jag för mig själv ljugit om och sopat under mattan.
Den här människan var som ett slags ideal för mig, jag försöker absolut inte påstå att han var den perfekta människan, men om jag skulle känna och vara så säker på mig själv som han är, då skulle jag vara nöjd.
Då skulle jag var nöjd.
Med det påstår jag inte heller att jag skulle vilja vara som honom. Jag vill vara en egen individ, jag vill ha mina egna tankar, egenskaper och idéer. Det jag avgudar med honom är helt enkelt hans sätt att se sig själv, hans sätt att leva med och utnyttja sig själv och sina goda sidor.
Det är det jag vill uppnå med mig själv. Åtminstone
Det första jag vill ändra är ärligheten. Jag kan inte säga att jag brukar ljuga rakt ut men på något sätt känns det ändå som om jag inte är helt ärlig ändå, kanske att jag förvrider sanningen ibland eller går med på saker som jag egentligen inte vill eller orkar bara för att någon annan vill. Tro nu inte att jag vill sluta helt att göra saker för andra bara för det. Man måste ändå väga upp allt det där jobbiga med resultatet. Så länge resultatet ger mer glädje, energi och nytta än vad ansträngningen tog så väger det ändå upp och det är värt besväret. Man måste ju tänka så ibland, om det till exempel är skitjobbigt att städa så ger ett rent hem oftast mer energi än vad det tog att städa upp skiten. Det var visserligen ett väldigt ytligt exempel men samma princip gäller ju när det gäller psykiska och sociala saker, som relationer med nära och kära, eller att ta tag i konflikter och andra jobbiga problem.
Det är dåd som det här
som förföljer oss var vi än går
och vi flyr i skydd av vårt privata moln
Vi ska stjäla en skatt
Den som döljer sig vid regnbågens slut
Ett perfekt substitut
Jag är på väg..
Kommentarer
Postat av: Kim
En snabb kolsvart flod som rusar för dig..
Du grejar det, Carro. Det vet jag att du gör :)
Postat av: Erica
Som jag sa: Du växer för varje dag.. Du gör mig stolt
Trackback